Har vi ett liv idag?

Förflutenhetens landskap är vad som kommer att återstå av de liv vi idag snabbt förpassar in i någon garderob med internetanslutning och en burk tabletter. Idag behöver jag aldrig lämna min av IKEA ombonade lägenhet. Allt som livet behöver finns att beställa från min kära skärm, som glatt flimrar till av blått sken när jag visar den min tillgivenhet.

Känner mig hungrig. Vad vill jag äta som ger mig en smak av vad det nu heter. Googlar fram ordet; lammkött. Klickar mig fram på pekskärmen. Någon restaurang i närheten som kan buda över kötträtten till min dörr? Foodora ringer snart på min porttelefon. Sitter och tittar på min favoritserie med gaffeln i matboxen. Minns inte efteråt hur det smakade, bara att hungern var borta.

Öppnar burken med någon tablett mot depression. Saknar någon att prata med. Tröttnat på Facebook, men öppnar ändå sidan. Tomt. Har jag inte längre något att berätta? Klickar på några gamla Likes. Känns meningslöst. Förra veckan satt jag hela dygnen och spelade Sims. Träffade där mina grannar, gick på ett party, byggde om i huset. Grannarna hade jag själv skapat.

Pling. Ett mail från elbolaget. Strömmen kommer att stängas av om räkningen inte betalas. Men gjorde jag inte det för två veckor sedan vid mitt BankID, minns inte om det kom någon bekräftelse. Öppnar bankens internetsida och betalar. Inte mycket pengar kvar på kontot. Vad gör jag egentligen med dem? Javisst jag arbetar inte längre heltid. Senaste månaderna sköter jag dessutom allt via min dator hemifrån. Konsult heter det visst, men vad gör jag egentligen. Ibland kommer inga pengar alls, troligen för att jag inte känner mig engagerad längre. Som förra veckans Sims-spel.

Hur kan man egentligen ha det så här, vad betyder livet idag? Plötsligt började jag tänka på min barndoms utelekar med kompisarna från gården, när vi dök från klipporna, mammas goda mat, mina födelsedagar… minns också smultronbusken vid min mormors och farmors lantställe. Kan det ha varit före de flyttade till sitt äldreboende?