lördag 15 juni 2019

Varför väntar vi på radikal miljöpolitik

Larmrapporter slås ifrån av makthavare som USA och Kina. Vem eller vad kan europeiska unionen göra för att sätta press på dem? Varför reagerar ungdomar? De måste leva med en miljö som alltmer gör uppror mot vårt sätt att pressa ur naturen allt vad vi orkar.
  • Är du törstig, häll bara upp ett glas vatten från kranen.
  • Är du hungrig, beställ bara med en app och maten levereras.
  • Behöver du luft, öppna bara fönstret.
  • Vad behöver vi verkligen mer av för att leva? Något att göra på fritiden, sänd bara likes till en vän eller flyg till London. 
Vänta, om vattnet innehåller mikroplast och andra föroreningar. Hur kommer det sig? Kan du leva utan plats i till tillvaro? Hur kunde man när det inte fanns, köpte frukt och grönt lokalt. Jag har svårt att klara mig när jag är beroende av påtvingad teknik. Var handlar jag med kontanter? Varför kommer jag inte in till vänner utan porttelefon? Vad gör jag om jag saknar Facebook och smartphone? Vår miljö förstörs allt snabbare. Hur kan Sverige se ut om tio år?

Socialliberala krav:
  • plastförbud
  • bara förnybar energi och avvecklad energislukande verksamhet
  • rökförbud på allmän plats
  • mer kollektivtrafik i storstäder som inte längre tar emot stora mängder inflyttare

Förorten är ett vackert namn eller... utanförskap

Polisen kostar för mycket i våra förorter. Vad får de som bor där för detta? Trygghet, nej! Inkludering i samhället, nej! Trivsel, nej! Mer poliser behövs!? Absolut inte. Man blir inte friskare av högre doser Alvedon, man dövar bara smärtan. Liberalerna behöver sitta ner på en bänk och lyssna. Vi behöver en tydlig vision för vart vi vill om tio år. En vision som människor förstår och kan ta till sig.

Förorten är ett vackert namn, det ska ge goda associationer till något nära storstaden med ett eget välmående socialt liv. Istället har det blivit en irriterande rodnad på huden. Något som ingen egentligen vill veta av, fast man är medveten om att de som bor där också är medborgare i vårt land.

En tid för flera år sedan bodde även jag i Rinkeby. Kände mig inte hemma. Fast där fanns ett postkontor, en svensk mataffär, ett bibliotek, ett folkets hus och en tunnelbanestation. Hur känner sig de som bor där idag? Hur känner sig de som skapar rubriker, ungdomar och unga vuxna?

Rinkeby behöver ungdomsgårdar som är öppna även sena kvällar och alla helger. Bara för att samhället har julafton, midsommarafton och sommarlov försvinner inte ungdomarna in i sina rum. Antingen är ingen eller alla inkluderade i vårt svenska samhälle. Något vi alla behöver känner stolthet av att tillhöra. Även föräldrarna behöver känna sig välkomna på sina villkor. Fråga hur relationen mellan generationer ser ut i hemländerna. Kopiera. Få föräldrarna att medverka på sin fritid för att de vill det. Låt ungdomsgårdarna ligger i anslutning till skolan. Låt ungdomarna känna att man bryr sig om deras miljö, där de vill vara. Låt skolan/ungdomsgården bli deras tillhörighet, inte droghandeln på torget, eller vart de sker.

Varför måste standard på en bostad kosta mycket? Behöver vi hög standard eller är det ett skapat behov. Vad är egentligen en rimligt boende? Nya hus har byggts i området men varför ännu fler höga flerbostadshus med lägenheter? Stockholm kan inte svälja hur många nyinflyttade som helst. Hur logiskt är det för samhället i stort? På andra sidan Järvafältet, riv en del av Husby. Bygg om det till ett radhusområde så förorternas höghusområden skiljs från varandra. Renovera de hus som får stå kvar med olika standard för olika hyror. Bygg bort det socialdemokratiska jättebygget.

Låt ungdomarna kunna flytta från förorten om de vill. Hur lyckas de som flyttar utomlands för studier och arbete? Gör en studie av detta och ta lärdom för de som vill flytta från förorten. Vill förortens unga lämna hembygden? Varför? Kan bero på att de saknar något att göra, som fritidsgård och arbete eller att de känner utanförskap. Varför inte? Kan nog bero på tillhörighet och trots allt trygghet att veta vad man har men inte vad som finns utanför.

Socialliberala krav:
  • ungdomsgårdar öppna sena kvällar och alla helger
  • bostad som unga har råd att bo i
  • möjlighet att flytta från förorten (studier och arbete)
  • möjlighet att bo kvar med framtidstro och trygghet

fredag 31 maj 2019

Liberalerna, en stabil socialliberal kraft


Liberalerna, en liten marginaliserad grupp i riksdagen. Inget mer!? Själv stod jag på torget i Köping när den varma vinden drev upp stödet i valrörelsen 1985. Forntiden? Nej men alltför länge sedan att dagens liberaler har ett eget minne av detta.

Återkommer... också på sociala medier. Jag har alltid, sedan jag första gången fick rösta 1982, trott på ett socialliberalt parti, Folkpartiet:)

Vad gjorde inte Liberalerna i EU-valet? Lugnade ner sig med fokus på den sociala skyddsnätet för alla européer. En EU-arme blev nog för magstarkt för svenskarna. Kunde ha låtit det vara en vision i ett idéprogram. Sverige har redan ett utökat samarbete med Finland, bra! 

Såg Erik Ullenhags framträdande i Agenda 6 juni. Så ska partiet agera framöver, eftertänksamt och långsiktigt fram till riksdagsvalet om tre år. Håller mycket med honom om vilka frågor som bör ligga närmast. Här är min agenda, jämför gärna hans:
  • Integrationen måste fungera, där krävs det snabbt konkreta genomtänkta förslag förankrade både i partiet och hos medborgaren på gatan.
  • Skolan är viktig även för det svenska samhällets framtid, inte bara för partiet. Behåll de liberala reformer som verkligen gjort en positiv skillnad, som legitimationen, det tydligare betygssystemet och vad som komma skall, lärarassistenterna. Ser vi inte snabbare förbättringar av skolan så räcker det inte. Vi måste vilja mer.
  • Jämställdheten står och stampar när det hedersrelaterade våldet fortsätter stoppa alla kvinnors jämställdhet. Sluta prata om lika lön för lika arbete, gör något åt detta! Förstår att det verkar vara något mycket djupt rotat. Men gräv djupare. Alla måste vara med på tåget om det ska hända något. Sök lösningar över partigränserna.
  • Miljön säger alla är en ödesfråga. Vem som säger sig vara seriös kan bortse från den. De största bovarna måste lagföras. Jag vill se konkreta förslag utan skygglappar.
Lycka till Liberalerna 😃 Jag kanske kommer tillbaka som medlem
och är gärna redan här med på att forma ett idéprogram med konkreta förslag
- kan även tänka mig stå på barrikaderna, likt tiden innan valrörelsen 1985

Lön efter förmåga och kompetens


Hur många av utrikesfödde svenskar är utan arbete? Frågan kan ställas till politiker, myndigheter, organisationer och nationalekonomer. Men vem frågar den utrikesfödde?

Det räcker med att kliva av tunnelbanan i exempelvis Rinkeby en vanlig arbetsdag och se ut över torget. Eller knacka på hemma hos en utrikesfödd kvinna från ett land där man anser det självklart att kvinnan ska vara hemma och ta hand om familjen. Fast är hon verkligen arbetslös, hur räknar man hemarbete? Det mest krävande arbete man kan ha, fast det räknas inte.

Idag bor det alltför många, både utrikes- och inrikes födda som saknar en högre utbildning. Samtidigt som vi sakta rationaliserar bort de enkla arbetena. Varifrån kommer mycket av det vi handlar i butikerna, bortsett från mat, från låglöneländer i Sydostasien. Det är för dyrt att tillverka här hemma med de alltför höga lönerna.

Det finns fortfarande arbetsuppgifter som inte kräver alltför hög utbildning och det är där vi tar hand om varandra, som inom vården och hemtjänsten. Fast där krävs förstås det svenska språket. Hur ser SFI-utbildningen ut? Jag vet då jag arbetar som sfi-lärare i Globen (Stockholm). Möter hela tiden elever som bara frågar efter ett arbete.

Så, varför är det för en del så fult med sänkta ingångslöner för ungdomar och nyanlända? Är man ute efter att rasera välfärden? Är man ute efter lönedumpning som vänstern påstår? Sverige har en lång tradition av att kunna lösa samhällsfrågor vid bordet. Låt oss göra det. Blev det inte så bra som vi hade tänkt sätter vi oss ner igen. Men den utrikesfödde och de unga kan inte bara vänta. Alla vill inte satsa på en akademisk utbildning. Och har inte lönen som det viktigaste i livet, bara ett arbete för att kunna stå på egna ben.

Socialliberala krav:
  • inför efter diskussion med arbetsmarknadens parter lägre ingångslöner för begränsade grupper; nyanlända och ungdomar till sitt första jobb, vi måste få ner långtidsarbetslösheten - liberal politik för integration

torsdag 30 maj 2019

Att vara liberal är att vara kluven


Text hämtat från God morgon världens krönikör, söndag den 10 februari 2019:

Jan Björklund har ofta beskrivits som en otypisk folkpartist. En västgötsk arbetargrabb bland de urbana läroverksadjunkterna. I militäruniform dessutom, som pekar med hela handen i stället för att mumla å ena sidan, å den andra. Och som ställt krav. En kravliberal kan inte vara en riktig liberal – har det hetat. Tydlig har han varit också, i ett parti som är känt för mycket, men kanske inte tydlighet. Tydligheten till trots, ingen kan ändra uppfattning lika snabbt och bekymmerslöst som Jan Björklund – utan att tydligheten verkar gå förlorad. Tydligheten är evig, men föremålen växlar. Att vara liberal är ju att vara kluven.

Och de avvikelser han uppvisar är ytfenomen. Faktum är att det är svårt att tänka sig en mer typisk folkpartist än Jan Björklund, eller liberal får vi väl säga, även vi som har svårt att riktigt ta in namnbytet.

Björklund är just så besjälad av den egna ideologin som bara en liberalpartist kan vara. Detta parti ser sig som demokratins bålverk mot alla onda krafter, må de sedan komma från höger eller vänster – eller något oupplyst håll i största allmänhet. Minsta anförande skvallrar om att detta är partiet för det rätta och det sanna. Ingen kan ha så rätt som en liberalpartist. Ingen har en finare ideologi. Inget parti är en bättre uttolkare av den sanna liberalismen. Och identifikationen med den egna ideologin bygger inte på intresse eller klass, utan det är de rena idéerna som styr. De rätta idéerna.

Inte så att Liberalerna föraktar oss andra människor, det vore inte liberalt, men i smyg kan de nog tycka litet synd om oss, vi som inte förstått lika mycket, vi som står för den samlade brist på insikt som liberalen tappert och välavvägt principfast bär på sina axlar. Varenda tal jag hört av Jan Björklund avspeglar just denna ideologiska övertygelse, hela han genomsyras av den.

Denna inställning ger också Liberalerna ett mycket gott självförtroende. Även här är Björklund typisk. I en politisk värld av ängsliga talepunkter har han alltid visat gott självförtroende och talat med sin egen röst. Som om han faktiskt tror på det han säger, och inte behövt öva in det. Ställd inför motfrågor har han också kunnat byta fot på stående fot: Tja! Så kan det förstås också vara, har han sagt, och inte sällan litet otåligt, som om han med sina nyvunna insikter redan sprungit förbi intervjuaren som fortfarande sitter där och försöker förstå vad det var som hände, och var liberalen Björklund står just denna dag. Men att vara liberal är att vara kluven.

Inte heller Björklunds kravliberalism är så otypisk som det framställts. I själva verket kan vi här se spår av partiets frisinnade arv. Det som kopplas samman med socialliberalism, och därmed ses som ”snällt” – och kravlöst. Men den som tror att frisinnet skulle vara beskedligt och kravlöst tar miste. Där finns också något strängt – och krävande. Nykterhet, ordning och reda. I det perspektivet är det inte märkligt att hela Jan Björklund andas något av beredskapsfilm från 40-talet, även frånsett uniformen.

Vilket Björklunds eftermäle blir återstår att se. Risken är överhängande att han hamnar i samma krets som Fredrik Reinfeldt: den som först försatte sitt parti i en prekär situation, för att sedan lämna skutan.

Jan Björklund får i stället hoppas att eftermälet kommer att präglas av skolan. Att han inte bara tog strid med rådande synsätt när han började förorda katedrar och pekpinnar, utan dessutom lyckades vinna över de flesta motståndare till sin sida. Det kan inte beskrivas som annat än en stor ideologisk seger. Och i den delen liknar han mer en annan moderat, Gösta Bohman, en ledare som också han lyckades bemästra tidsandan.

En Reinfeldt eller en Bohman alltså. Eller så blir Björklunds eftermäle ett mer nyanserat både och. Det är trots allt en typisk liberal vi talar om. Och att vara liberal är att vara kluven.


Katarina Barrling





En intressant och tankeväckande krönika. 
Läs den gärna flera gångar. 
Jag kommer återkomma till den vid ett senare tillfälle.

Var är debatten?


Tystnad. Några reaktioner på insändarsidorna. Ämnen tar upp och debatteras i nyhetsprogram som enskilda företeelser. Även större återkommande varningssignaler får fördjupande inslag i media men sedan är det tyst. Makthavare reagerar inte, förståeligt.

De är skyldiga till situationen och vill då inte lyfta på locket till den situation de själva varit med om att skapa. Visst, oppositionen säger sig vara indignerad och ställer ibland rätt högljudda krav. Sedan kommer man kanske till makten och det blir tyst.

Den offentliga sektorns tjänstemän yppar nästan aldrig något. De känner nog lojalitet till de som har satt dem på deras positioner. Arbetsförmedlingen. Sjukhusen (landstingen). Skolorna (kommunen). Fackföreningsrörelsen (socialdemokraterna). Stockholms lokaltrafik (landstinget). Polisen (staten). Listan kan göras lång... 

Hur kan jag som vanlig medborgare göra min röst hörd? Listan kan göras lång... Hur kan jag som vanlig medborgare och skattebetalare göra min röst hörd?

Tystnad. Debatten pågår säkert på Facebook, där hetsen och vad jag drack på morgonen slåss om utrymmet. Tidningarnas insändarsidor får allt mindre utrymme sedan ägarna valt att mer skapa sensationer och referera från olika underhållningsprogram på teve. På bussen och det övriga offentliga rummet tiger svensken som musen medan denne blänger i sina mobiler. Det finns ingen reell och öppen offentlig debatt, förutom mellan makthavare, proffstyckare och mediefolk.

Min blogg handlar mycket om sådant som även jag. liksom vanliga människor som syns, reagerar på. Jag efterfrågar reaktioner på det jag skriver om och ett forum där så många som möjligt kan skapa allianser för olika uppfattningar som får sådan spridning att makthavare blir rädda. Inga syns på gatorna förutom nu senast det lilla uppropet för bättre förlossningsvård. Nästan bara tystnad...
  • liberalerna ska stärka självkänslan hos sina medlemmar att våga möta medborgarna ute i samhället, ansikte mot ansikte, vilket kräver slut på alla massmediala utspel

Publicerad här 23 augusti 2017

Integration för uppehåll


Vårt land befinner sig sedan en tid i en snabb förändring som kanske inte kan jämföras med annat än under industrialiseringens sena 1800-tal. Ett samhälle som inte förändras tenderar snart att tappa dynamik och näring. Under dagens globalisering, där unga inte längre flyttar mellan regioner i ett land utan mellan länder, behöver man förstå dess möjligheter.

Samtidigt står ett land och faller med dess möjlighet att ta vara på allt det nya som följer med en större värld än den egna bygden. Folkvandringar har funnits sedan de första människorna uppträdde på vår planet. Konsekvenserna har varit både positiva som negativa. Att blunda för de negativa är som att förneka dess existens. Med uttryck som att vara utvecklingspessimist skadar bara de positiva med förändring.

Till sist är det ändå den enskilda människan som börjar ta aktiv ställning för värderingar som inte hör hemma i ett öppet tolerant samhälle. Därför behöver de negativa effekterna begränsas, inte samma sak som stoppas (vilket det ändå inte går fullt ut).

Sverige har en befolkning som till största delen består av personer som i generationer har vuxit upp och utvecklat landet, även i tider av misär och umbäranden av både missväxt och krig. Under hela förra århundradet förändrades landet från ett fattigt bondesamhälle till ett väl utvecklad demokrati med stort välstånd. Det vill vi alla att ska fortsätta gälla även framöver.

Sverige har i alla tider varit ett invandrarland. Läs bara vår historia. Idag har vi en invandring som till största delen kommer från länder långt ifrån med helt andra värderingar än vi har med våra grannar i norra Europa. Det skapar lätt konfliktytor mellan svenskar och de som kommer till vårt land. 

Socialliberala krav:
  • Sverige ska bindas sig att både ekonomiskt och politiskt att flyktingar bör kunna tas emot så nära sina hemländer som möjligt, de som inte kan ska ges möjlighet att söka asyl genom våra ambassader i hemländerna
  • vi har ett tak på hur många, utifrån vår befolkning inom EU, som vi kan ta emot, så integrationen blir mer långsiktig
  • krav på att vilja lära sig svenska och ta enklare jobb där svenska är arbetsspråket, där sfi-undervisningen måste ges en tydligare oberoende roll

Jag arbetar sedan mer än tio år som sfi-lärare (svenska för invandrare) och hör dagligen elever som inte talar svenska varken hemma, med vänner som på arbetet. De ska inte få vara kvar som sfi-elever då det bara kostar samhället resurser utan att vi får något tillbaka.   Sedan gör samhället fel som, genom arbetsförmedlingen, rycker bort dem på olika aktiviteter utan att ta hänsyn till att de just går en SFI-utbildning med krav på att använda svenska på arbetet.