Att vara liberal är att vara kluven

Text hämtat från God morgon världens krönikör, söndag den 10 februari 2019:

Jan Björklund har ofta beskrivits som en otypisk folkpartist. En västgötsk arbetargrabb bland de urbana läroverksadjunkterna. I militäruniform dessutom, som pekar med hela handen i stället för att mumla å ena sidan, å den andra. Och som ställt krav. En kravliberal kan inte vara en riktig liberal – har det hetat. Tydlig har han varit också, i ett parti som är känt för mycket, men kanske inte tydlighet. Tydligheten till trots, ingen kan ändra uppfattning lika snabbt och bekymmerslöst som Jan Björklund – utan att tydligheten verkar gå förlorad. Tydligheten är evig, men föremålen växlar. Att vara liberal är ju att vara kluven.

Och de avvikelser han uppvisar är ytfenomen. Faktum är att det är svårt att tänka sig en mer typisk folkpartist än Jan Björklund, eller liberal får vi väl säga, även vi som har svårt att riktigt ta in namnbytet.

Björklund är just så besjälad av den egna ideologin som bara en liberalpartist kan vara. Detta parti ser sig som demokratins bålverk mot alla onda krafter, må de sedan komma från höger eller vänster – eller något oupplyst håll i största allmänhet. Minsta anförande skvallrar om att detta är partiet för det rätta och det sanna. Ingen kan ha så rätt som en liberalpartist. Ingen har en finare ideologi. Inget parti är en bättre uttolkare av den sanna liberalismen. Och identifikationen med den egna ideologin bygger inte på intresse eller klass, utan det är de rena idéerna som styr. De rätta idéerna.

Inte så att Liberalerna föraktar oss andra människor, det vore inte liberalt, men i smyg kan de nog tycka litet synd om oss, vi som inte förstått lika mycket, vi som står för den samlade brist på insikt som liberalen tappert och välavvägt principfast bär på sina axlar. Varenda tal jag hört av Jan Björklund avspeglar just denna ideologiska övertygelse, hela han genomsyras av den.

Denna inställning ger också Liberalerna ett mycket gott självförtroende. Även här är Björklund typisk. I en politisk värld av ängsliga talepunkter har han alltid visat gott självförtroende och talat med sin egen röst. Som om han faktiskt tror på det han säger, och inte behövt öva in det. Ställd inför motfrågor har han också kunnat byta fot på stående fot: Tja! Så kan det förstås också vara, har han sagt, och inte sällan litet otåligt, som om han med sina nyvunna insikter redan sprungit förbi intervjuaren som fortfarande sitter där och försöker förstå vad det var som hände, och var liberalen Björklund står just denna dag. Men att vara liberal är att vara kluven.

Inte heller Björklunds kravliberalism är så otypisk som det framställts. I själva verket kan vi här se spår av partiets frisinnade arv. Det som kopplas samman med socialliberalism, och därmed ses som ”snällt” – och kravlöst. Men den som tror att frisinnet skulle vara beskedligt och kravlöst tar miste. Där finns också något strängt – och krävande. Nykterhet, ordning och reda. I det perspektivet är det inte märkligt att hela Jan Björklund andas något av beredskapsfilm från 40-talet, även frånsett uniformen.

Vilket Björklunds eftermäle blir återstår att se. Risken är överhängande att han hamnar i samma krets som Fredrik Reinfeldt: den som först försatte sitt parti i en prekär situation, för att sedan lämna skutan.

Jan Björklund får i stället hoppas att eftermälet kommer att präglas av skolan. Att han inte bara tog strid med rådande synsätt när han började förorda katedrar och pekpinnar, utan dessutom lyckades vinna över de flesta motståndare till sin sida. Det kan inte beskrivas som annat än en stor ideologisk seger. Och i den delen liknar han mer en annan moderat, Gösta Bohman, en ledare som också han lyckades bemästra tidsandan.

En Reinfeldt eller en Bohman alltså. Eller så blir Björklunds eftermäle ett mer nyanserat både och. Det är trots allt en typisk liberal vi talar om. Och att vara liberal är att vara kluven.

Katarina Barrling

En intressant och tankeväckande krönika. 

Läs den gärna flera gångar. 

Jag kommer återkomma till den vid ett senare tillfälle.